Less is no more

Jag erkänner, att bara gå hemma och dra gör att man blir lite…inte deprimerad direkt, men lite…less, helt enkelt. Även om jag tycker det är härligt att få spendera mycket tid med min familj, så känns det som att det är inte riktigt så det ska gå till. Åtminstone en av föräldrarna borde ha ett jobb att gå till.

Och om ett par veckor är det just vad jag komer att ha! Ett jobb att gå till, alltså. Eller, gå kan nog bli lite långt, då jobbet ligger i Kista. Jag kommer att börja som administratör för ATEA:s Service Management-system POB. (Fråga mig inte vad allt det där betyder, för det är rena grekiskan för mig också!)

Det känns som en sten lättat från mitt bröst.

Men…nu är det ju inte det enda som hänt. Men det kan jag inte riktigt blogga om än. Håll till godo!